Temadag: Litteratur

I morgon ska vi ha temadag på skolan, litteratur. I år blir det andra gången vi genomför denna dag, det har blivit en vana med andra ord eller en tradition. Idén föddes för lite mer än ett år sedan när vi hade ämnesmöte och satt och diskuterade kring att det skulle vara kul att göra något gemensamt kring litteratur. Diskussionerna mynnade ut i att ha en återkommande litteraturdag under sista veckan efter att betygen satts och eleverna verkar tro att man inte behöver jobba. Det kan ju tyckas lite galet att dra igång ett projekt som en temadag för hela skolan precis mitt i all betygsstress. Vi lyckades ro iland det hela och temadagen genomfördes och nu i morgon ska vi göra om det igen. Förra året behövde vi planera upp hela dagen, hitta på lämpliga uppgifter, fixa material som även andra ämneslärare kan använda sig av. I år har vi gjort om uppgifterna lite, tagit bort, ändrat, bytt ut mot annat men stommen är kvar.

Så här ser årets temadag ut:
Åk 6: Sagotema
Under förmiddagen ska eleverna skapa manus av olika sagor och under eftermiddagen ska de dramatisera/ filmatisera sina sagor.

Åk 7: Ungdomslitteratur
De har olika stationer att besöka under dagen:
- Skapa en framsida till en bok (de får höra baksidestexten från några ungdomsböcker)
- Skriva en baksidestext till en bok de får se framsidan till.
- Frågesport om ungdomsböcker.
- Lekar

Åk 8: Klassiker
De tittar på en filmatiserad klassiker under förmiddagen och arbetar sedan skriftligt kring den under eftermiddagen.

Åk 9: Nobel
De har olika stationer att besöka under dagen:
- Lektionsfördjupning om Selma Lagerlöf
- Göra en intervju med en nobelpristagare, uppgiften spelas in och blir till en enkel pod.
- Titta på olika filmklipp som på något sätt visar författarens verk.
- Skriva en egen nominering till Nobelpris.

Det kommer bli så kul!

/AnnA

Läsreflektion

En del i mitt försteläraruppdrag innebär att att läsa aktuell litteratur och vi i nätverket har valt boken Webben i undervisningen av Patricia Diaz. Idag började jag läsa den och tänkte att jag måste skriva ner mina tankar som uppstår under läsningen i den reflektionsbok som var och en av oss har i nätverket. Jag började skriva reflektioner där men tänkte sedan att jag kan ju lika gärna skriva här och kanske få respons på mina tankar.

Idag var det svårt att läsa, alla tankar far fram och tillbaka och hoppar över till annat så jag har bara hunnit läsa de två första kapitlen utöver förord och inledning. Kapitlen har väckt mina tankar om hur det var när jag själv gick i skolan och hur det såg ut då? Jämför man med dagens alla möjligheter var det nog rätt skralt och torftigt... OH, diabilder och VHS. Alltid blev det fel så att läraren fick be någon elev om hjälp att få det rätt... (Jag hade nog bara en lärare som var tekniskt kompetent) 

Mina minnen leder till mig själv i nutid. Vad/ Hur gör jag? Är jag kompetent nog? Vad vill jag? Svaren på frågorna blir att jag vill mer än vad jag gör, trots att jag gör mer än andra runt omkring mig. Frågan är vad det är som hindrar mig från att göra mer? Det största hindret är nog tiden, tiden att undersöka och lära mig själv för att sedan kunna omsätta det i arbetet med eleverna. Jag vill ju gärna lära mig tillsammans med andra och upplever kanske inte att de runt omkring (i min fysiska närhet) vill lära tillsammans med mig och återigen att det är svårt att hitta tid för det gemensamma lärandet.

Hur ska jag få mer tid?

/AnnA

#PedagogiskpubEnköping

Tisdagen den 11/11 kl 17.00 är det premiär för #PedagogiskpubEnköping.

Tanken om att starta en pedagogisk pub i Enköping föddes hos mig för nästan ett år sedan i samband med att jag deltog i #Digiskol och då blev aktiv på riktigt på Twitter. Det var på Twitter jag fick upp ögonen för pedagogisk pub och även hittade till en sida på Facebook. Där kan man hitta denna förklaring till vad en pedagogisk pub är:

En pedagogisk pubafton en gång i månaden till minne av Trevor Dolan.BeskrivningEn vardagkväll för möten, samtal, informellt nätverkande och erfarenhetsutbyte utan krav på prestation eller förberedelse. Visst låter det som något värt att prova?Visionen är inte vår, det var fantastiska Trevor Dolan som presenterade den, och vi tycker det är en vision värd att göra verklighet av. Trevor Dolan, en man som lämnat oss alldeles för tidigt och som betytt väldigt mycket för skolsverige. En man vi vill ära och hedra med dessa regelbundna pedagogiska pubaftnar runtomkring i Sverige.

Vad säger ni om första veckan i månaden, kanske klockan 18, på en pub i din stad? Visst låter det bra? Man stannar så länge man vill, en halvtimme, ett par timmar och går hem stärkt i själ och lärarhjärta.
Vad säger ni om första veckan i månaden, kanske klockan 18, på en pub i din stad? Visst låter det bra? Man stannar så länge man vill, en halvtimme, ett par timmar och går hem stärkt i själ och lärarhjärta.

Min tanke fick ligga och gro, i början av september ställde jag en fråga rakt ut på Twitter och fick svar redan samma dag. Den lokala gratistidningen, Ena-Håbotidningen hörde av sig och skrev en liten notis om mitt initiativ och nu är vi fem lärare från olika skolor i kommunen. #PedagogiskpubEnköping kommer att vara den andra tisdagen kl. 17.00 varje månad på The Players Inn, vi har tänkt oss att varje tillfälle ska ha ett tema att utgå från i diskussionerna. När lokalfrågan var löst och vi kände att det nu blir verklighet skrev Ena-Håbo om det i sin nätupplaga. Vill du läsa kan du göra det här.

Nu när det snart blir verklighet av min tanke/ önskan börjar jag bli lite nervös, tänk om det inte kommer någon?, tänk om det kommer för många? Samtidigt känns det helt fantastiskt och jag är stolt över att jag försöker göra verklighet av mina tankar.

Ses vi den 11/11?

/AnnA

Nystart

Jag valde nystart som tema för inlägget eftersom det känns som nystart på många olika sätt...

Nystart i form av nytt läsår och ny termin. Alla utvilade efter sommaren, lärare som elever, redo att ta sig an nya utmaningar och mål. I mitt ämneslag valde vi att tänka om den här starten, vi arbetar nu i serier utifrån olika förmågor men vi har också områdesriktade serier där vi ser behov av att ha det så. Hittills är min känsla att det har fallit mycket väl ut, både vi svensklärare är nöjda, andra lärare och även eleverna verkar tycka att det är bra. Givetvis finns det utvecklingsmöjligheter och marginal för att trimma in den organisationen ytterligare. Man behöver ju alltid skruva åt och trimma in lite, eller hur?

Förstalärarskapet är en nystart i första hand för mig men har också viss påverkan för mina kollegor. Jag är med i ett nätverk med inriktning "Digitala verktyg i undervisningen". Vi har haft en nätverksträff, så jag kan nog säga att vi är uppstartsskedet. Själv har jag dragit igång det jag kallar "grej-of-the-day", som jag läst att en lärare hade varje morgon med sina elever för att diskutera något med dem. Mitt grej-of-the-day handlar om digitala verktyg i undervisningen och riktar sig till mina kollegor på skolan. Det kommer att vara en kort förevisning eller ws om något som kan vara användbart i undervisningen. Första tillfället var idag och handlade om vårt uppgraderade dokumentationssystem, inte riktigt det jag vill göra men ändå en nödvändig genomgång. Det roligaste med den genomgången var att jag inte alls kände mig nervös inför att hålla den, något jag annars alltid är.

En tredje nystart är att jag vänt mig till mitt utvidgade kollegium för att se om det finns några som skulle vara intresserade av att anordna Sveriges närmaste pedagogiska pub. Självklart finns det andra intresserade lärare! Nu är vi fem stycken från fyra olika skolor som hjälps åt att försöka planera... Jag har t.o.m. blivit intervjuad av en lokal gratistidning angående detta, kul men lite jobbigt att se sig själv i tidningen.

Med ny chef blir det också en nystart på många sätt samtidigt som "det vanliga" rullar vidare. En viktigt sak som kan vara en nyckel till att lyckas är att vi nu håller på att arbeta ihop oss inom kollegiet. Vi diskuterar en del men skulle behöva diskutera ännu mer, vi läser en gemensam bok för att kunna diskutera ihop oss. Vi har en dag i månaden då vi endast träffas hela kollegiet och har social samvaro.

Med ovanstående i åtanke tror jag att detta kommer att bli en spännande, intressant, rolig och utmanande termin.
/AnnA

Sommar

Eleverna har lov och jag semester, en mycket välförtjänt sådan måste jag tillägga. Under de första dagarna kände jag mig nästan som ett vrak men nu börjar energin återkomma. Jag märker det genom att jag får inspiration och nya tankar och idéer slår rot. Just nu kommer mycket inspiration från boken Språk i alla ämnen av Hanna Stehagen

Det är en bok som jag önskar att ALLA lärare ska läsa, jag tänker i alla fall försöka få mina kollegor att läsa den. Vår fantastiska specialpedagog står först i tur.

Sommaren är den årstid då jag läser som mest, oftast brukar jag läsa in mig på böcker jag kan använda med eleverna i undervisningen men så är det inte riktigt den här sommaren. Nu läsar jag lärarlitteratur och skönlitteratur för mitt eget nöjes skull men visst kan de användas tillsammans med eleverna också.

Samtidigt som jag läser, inspireras och drar upp planer i huvudet undrar jag över hur många andra som gör detsamma under sin semester. Att många andra lärare gör så är jag övertygad om men andra yrkeskategorier, använder de sig av semestern på detta sätt? Är det "rätt" att jag gör så?, borde inte den tiden finnas under arbetstid? 

Att hålla näsan ovanför ytan

Här och nu handlar det mesta i mitt liv om att hålla näsan ovanför vattenytan som man brukar säga. Sedan nationella proven har jag kämpat för att komma ikapp eftersom det tar mycket tid att bedöma NP för både sexor och nior, det tar också mycket tid att sammanställa och dokumentera resultaten. Tyvärr är det ju så att allt annat i vardagen stannar ju inte upp, eleverna fortsätter jobba och lämna in för bedömning, alla lektioner kommer samma tid varje vecka (om det inte skulle ligga NP i något annat ämne då). Det gör ju att det känns lite hopplöst. Känslan av att "jag kommer aldrig ikapp" växer. Då var det skönt att jobba igår. Jag fick en hel del gjort. Bara en sådan sak som att sortera allt gjorde resten av arbetet lite lättare. Jag hann skriva in alla resultat från NP i dokumentationssystemet. Idag har jag jobbat trots att det är lördag och jag har all min arbetstid förlagd på jobbet måndag-fredag. Jag jobbar för att kunna känna att jag ska hinna med och för att kunna vara mindre stressad och förhoppningsvis inte glömma bort saker som jag gjorde i veckan. Jag satte upp tider för projektredovisningar på onsdag när jag är på SETT... Men det har jag löst idag. Jag har gjort klart alla dokumentation jag kan göra, tack vare det fått en lista med elever jag måste träffa för att klargöra vissa bitar. Jag har sorterat all rättning så att det inte ligger blandat med redan rättat och bedömt. Nu känns det otroligt skönt!

Jag har också hunnit börja fundera över måndagens upplägg. Tema textanalys: diktanalys, novellanalys, kortfilmsanalys. Eleverna får välja utifrån vad som passar dem. Nu ska jag göra i ordning en analysmall för eleverna att utgå från i sina samtal och bestämma vilka begrepp de behöver känna till. Funderar också på om jag ska göra entry- och exitticket... Det finns lite kvar att göra alltså. Min känsla säger att det kommer bli bra. Tänk om jag hade lite tid för att flippa också...

/AnnA 

Slutspurt

Nu är tiden på året när alla elever börjar räkna hur många skoldagar det är kvar på terminen. En del tycker att det är skönt, snart slut på året/ grundskolan och lång ledighet väntar. Andra får lätt panik i ögonen för att det är för lite tid kvar på terminen för att hinna med sina mål. Några tycker att det blir jobbigt med ett långt lov utan tryggheten de upplever att skolan ger. 

Jag som lärare börjar få lite lätt panik, hur ska jag hinna med allt? Jag låg efter redan före påsk, har liksom aldrig kommit ikapp efter NP. Har dessutom nu fått ta över som ämnesansvarig eftersom min kollega gått på föräldraledighet. Hennes tjänst har inte blivit ersatt med någon ytterligare person utan min och andras tjänster har ändrats för att få ihop tiden. Så allt detta sammantaget gör att det känns som om ett stort ansvar har lagts på mina axlar och att jag får dra ett stort lass resten av terminen.

Jag fick idag äntligen tid att skriva ut min #Digiskol badge så att jag kunde sätta upp den på min pepp-vägg, där jag sätter upp bevis på att jag är bra som lärare och uppskattning jag fått från kollegor/ föräldrar/ elever. Jag väntar nu på att få komplettera med min förstelärarmeritering också. Jag inser att jag har kollegor som kan tycka att det sticker i ögonen men jag tänker inte bry mig, jag ska fortsätta vara stolt och visa att jag är det! (Sedan är det ju så att jag behöver kunna titta på väggen när jag tvivlar på mig själv och min förmåga.)

/AnnA

Wooohooo!

Min lätt kaosartade vecka:

Söndag kväll:

• Upptäcker att jag bokat in samtal med elever-föräldrar samtidigt som jag är på ombudsträff.
  Lösning: Bokar om samtalstiderna.

Måndag:

• Helt vanlig dag utan missöden.

Tisdag:

• Två elever slår sig ner för att diskutera bedömning på ett projekt och jag inser att jag helt glömt bort det och det ringer inte ens någon klocka när de försöker friska upp mitt minne...
  Lösning: Jag hämtar deras bedömningar och vi går igenom tillsammans och konstaterar sedan under skratt att jag är i lika stort behov som dem av lov och ledighet.
• Kommer på när jag ska gå hem att jag dubbelbokat igen. Jag har bokade redovisningar när jag lagt elev-föräldrasamtalen.
  Lösning: rusa till bokningslistan och skriva in nya tider innan jag åker hem.

Onsdag:

• Ombudsträff på fm.
• Samtal med elever och föräldrar på em. Två av eleverna säger att deras föräldrar trodde att det var på torsdag, jag förklarar att "nej, det var ganska tydligt i mailet att det är idag". Så vi har samtalet utan föräldrar. När jag senare på em läser ett mail och besvarar det för att sedan läsa svaret jag får tillbaka att vi kan diskutera det på samtalet imorgon börjar jag ana oråd och kollar upp när jag hade bokat in samtalen - torsdag... Pinsamt!
  Lösning: gå hem och skämmas och prata med berörda elever på torsdagen.

Torsdag:

• Börjar dagen med att ha de ombokade redovisningarna... Problemet är att alla utom en elev var sexor och de kan inte redovisa för de har NP i SO...
  Lösning: inte löst än... Tänker att jag får skämmas offentligt i morgon.

Fredag:

• Tänker att jag måste kunna avsluta veckan på topp, d.v.s. fredagen är fullbokad som den brukar vara varje fredag. Då borde inget gå fel men vem vet?

Om jag bortser från all förvirring som jag tror har sitt ursprung i stress måste jag ju ändå känna mig stolt. Först för detta:

Anna Lövgren Bedömargruppen har nu gjort sin sammanvägda bedömning av din meritmapp. Gratulerar! Du har genom din argumenterande text och bifogad evidens på ett övertygande sätt visat att du, utifrån kvalifikationskraven för förstelärare,är en särskilt yrkesskicklig lärare som når mycket goda resultat med alla elever. Du är härmed Förstelärarmeriterad. Du kommer lite senare även att få ett meriteringsbevis som intygar att du är Förstelärarmeriterad

Och sedan för detta:

Kul men läskigt på samma gång, det känns som mycket att leva upp till. Jag väntar ju fortfarande på att någon ska inse och upptäcka att jag är en bluff som inte kan något... Det är så min skruvade hjärna fungerar och så låg är min självbild. Jag tycker ju oftast inte att det jag gör är bra nog och känner mig aldrig nöjd med det jag gör. Det kan ju alltid bli bättre... Jag försöker intala mig att jag är bra och att jag gör bra saker men det är inte lätt. Jag har under det här senaste året faktiskt kunnat stanna en liten stund i känslan av det var bra. De stunderna måste bara bli fler och längre.

/AnnA

Min #Digiskol-resa

Min resa med #Digiskol började på Skolforum. Jag hade fått beviljat att vara där en dag och den dagen skulle jag utnyttja hade jag tänkt: jag skulle hinna botanisera bland utställare, lyssna på några väl utvalda talare. Det blir dock inte alltid som man tänkt sig och den dagen var en sådan dag jag fastnade hos det digitala skollyftet, jag skulle ju bara vara där en stund var tanken. Jag höll t.o.m. på att glömma bort lunchen så fångad blev jag både av vad som sades och av mina egna tankar och funderingar som satte igång.

Hemma på skolan igen blev jag utfrågad/ förhörd av chefen om mina upplevelser och jag började bolla en av mina idéer med honom, att genomföra ett EdCamp i miniformat under en APT. EdCamp låter som en bra form för att samtala med och lära av varandra. Det verkar som om idén håller på att bli verklighet nu, fick under senaste veckan frågan om vad jag tänker att den konkret ska handla om. Så vem vet?, snart kanske jag arrangerar en EdCamp utan att själv ha deltagit i någon. Det är väl lite så jag fungerar, jag blir intresserade av något och då kastar jag mig ut för att testa. För det mesta brukar det bli bra till slut.

I starten av #Digiskol var jag aktiv på Twitter, i grupper på Facebook och via blogghubben hittade jag andra #Digiskolare. Jag blev inspirerad och ville testa allt och göra allt, men insåg att det inte går utan jag får lov att ta lite i taget. Under den här första delen av #Digiskol testade jag ganska många olika verktyg för att lära mig och för att kunna inspirera andra och sprida mina kunskaper. Ett exempel är Videoscribe:

Mitt allra första försök som inte blev klart, det gjorde jag ju för att lära mig och för att testa hur det funkade. Lite kul är det i alla fall att min kollega på skolan blev eld och lågor och jag fick genast ha kurs med henne.

Ytterligare exempel på vad jag gjort som haft sitt ursprung och inspiration från faktiskt den första dagen på Skolforum är när vi under skolans litteraturdag i december kastade oss ut och lät eleverna göra sina första försök till podradio med hjälp av mobilerna. Uppgiften var att eleverna skulle intervjua en nobelpristagare: Intervju med Selma Lagerlöf. Tack vare att eleverna fått göra detta kunde de göra en pod av sina tal de skulle hålla för någon vecka sedan och deras lärare var sjuk.

Det är så här mitt deltagande i #Digiskol har fungerat, jag hittar inspiration och får lite stöd på vägen via främst Twitter och sedan testar jag med mina elever och visar de kollegor som är intresserade. Självklart stöttar jag, bollar idéer och kommenterar vad andra gör i det utvidgade kollegiet men främst blir det med mina kollegor på skolan. Jag har genom mitt engagemang lyckats öppna dörrarna till det utvidgade kollegiet för några av dem på skolan också. @kasoder81, @bibbiu och @CarolaHagdahl är tre som börjat twittra lite smått. Jag har lite twitterskola från och till med dem. Carola har också startat en blogg Svenska med KSEnköping, för vår svenskundervisning med mig som stöd och medskribent.

Jag ville ju också utveckla hur jag använder mig av olika digitala lösningar i vardagen för att göra den lite lättare. Jag var inne på att sätta mig in i hur script fungerar i GAFE men fick höra att man arbetar med det centralt och därför har script fått ligga lite på is, men händer det snart inget är det nästa steg för mig i min resa. Jag har också velat få till respons och utvärderingar smidigare i arbetet med eleverna vilket jag lyckats med till viss del, det är svårt att vänja om eleverna med ett nytt sätt. Jag har i alla fall lyckats få några av eleverna att dela dokument med mig så att jag kan läsa och ge respons under tiden de arbetar med sina texter i stället för att bara få slutprodukten. Jag har också börjat utvärdera det jag gör mer frekvent med hjälp av Socrative som jag fastnat för.

Jag har under #Digiskol utmanat mig själv, jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra innan jag bestämde mig för att vara med. Trodde ju aldrig att jag skulle delta i en hangout som livesändes på Youtube t.ex. men jag gjorde det. Ett hangoutsamtal som Sara Mörtsell initierade. En erfarenhet rikare, jag som inte gillar att varken se eller höra mig själv.

Avslutningsvis kan jag säga att jag inte ångrar en sekund att jag hoppade på det digitala skollyftet eftersom jag lärt mig mycket, jag har utvecklats och jag har knutit många kontakter och trots att det blåser kring skolan och lärarna blivit peppad och mött en stor positiv kraft. Tack!

/AnnA

Jag ger mig!

Känslan av att hålla upp händerna i luften och ropa "Jag ger mig!" drar i mig ibland. Jag har oftast svårt att ge efter för den och tillåta mig att ge upp. Nyligen insåg jag att jag mår bäst av att ge upp #blogg100, det är/var en kul idé som jag egentligen skulle vilja fullfölja men ibland är tillfället inte det rätta. Det har varit en intensiv första halva av denna termin, med många projekt och andra omständigheter som gjort att jag inte varit på topp. Då får jag lov att skala av och prioritera om. Därför fick #blogg100 stå tillbaka.

Just nu känns det lite som om det vänder eftersom en del "projekt" är på väg att avslutas:

• Alla nationella prov är genomförda, rättade och bedömda. Vi håller som bäst på att delger eleverna resultaten. Att delge resultaten är både roligt och ibland smärtsamt, det är roligt när eleverna blir glada och stolta över sina resultat och smärtsamt när de blir besvikna. Åhh om jag slapp göra dem besvikna! På något sätt gör det ont i mig och triggar mig att jag måste jobba ännu lite hårdare för att eleverna ska lyckas och att de ska känna att de lyckas.
• Jag har skrivit klart och skickat in mina texter för meriteringen och går nu bara och väntar på besked... Att gå och våndas, oroas och leva i ovisshet är nog något bland det värsta som finns. Jag hoppas ju att de tycker att jag är skicklig nog så att jag slipper bli så grymt besviken. Jag vill ju tro på vad observatören sa när vi pratade efter mina lektioner "I mina ögon är du redan en förstelärare utifrån vad jag fått se idag", men jag törs inte. Tvivlar ständigt och tycker att jag kan göra allt bättre än vad jag gör.
• Jag börjar känna mig redo att skriva min "exit-ticket" för #Digiskol. Det har varit och är en otrolig resa som har gett mig så mycket kraft och nya idéer. Så snart blir det satt på pränt det som virvlar runt i huvudet just nu.
• Vi har genomfört och avslutat en "Arbetslivsvecka" med hela årskursen, puh vad mycket schemapyssel och logistik det blev men otroligt roligt och intressant.

När det var som allra intensivast kan jag nu erkänna att det inte var långt ifrån att jag kollapsade under alla arbetsuppgifter, irritationsmoment på jobbet, familjeliv. Krav och önskningar från alla håll höll på att bli mig övermäktigt. Min "lösning" blev gå hem mitt på dagen en dag och sedan stanna hemma dagen efter och bara vila och fundera, steget därefter blev att skriva ett långt mail till chefen och få ur mig en del, lite senare blev det ett mail till. Han har inte frågat om jag vill prata om det men jag vet inte riktigt om jag vill... Det är så jobbigt... Jag har iaf haft vett nog och se till att jag ska vara helt ledig under påsklovet och även vara ledig några fler dagar och några halvdagar till under terminen. Det kan jag nog behöva tänker jag.

/AnnA

#9

En helt vanlig tisdag.

En vanlig tisdag innebär svenska, lite svenska och lite mer svenska för att avslutas med ännu lite mer svenska. Ja, dagen börjar och slutar som vanligt med samling med min basgrupp. Det är för övrigt den bästa basgruppen man kan ha. De är fantastiska, de är hjälpsamma, de är positiva, de är glada, de är roliga, de är snälla... Jag kan fortsätta länge till i att beskriva hur bra de är, det är dessutom så skönt att få höra kollegor reflektera över detta också att de är sådana. Fick höra det senast idag, det värmer så gott att få höra det. Jag inbillar mig att jag har en del i det beteendet fast jag kan ju också ha haft tur och fått alla de positiva, glada, hjälpsamma ... eleverna placerade i min basgrupp men jag tror inte det.

Min insats i svenska under tisdagar innebär att jag har uppstartsstöd för två elever, idag började vi olika berättartekniker och gick över till att börja diskutera inför att göra en disposition till en berättelse med tema ungdomsliv. Efter uppstarten finns jag i workshop för skolans alla elever fram till lunch. 

Under lunchen hanns ett besök på Apoteket och en mjukglass med. Gott i vårsolen.

Eftermiddag innehöll även den workshop, med en del redovisningar. Några som då visade att de lyssnar på och tar till sig respons när de bearbetar sina uppgifter och visar utveckling. Fick även möjlighet att vara behjälplig i matte igen, det är så kul att testa mina kunskaper och se att jag kan.

Det som inte varit en del av en helt vanlig tisdag är att vi haft föräldramöte. Ett bra föräldramöte med lite information om vad vi gör just nu och lite om vad som händer framöver. Större delen av mötet fick föräldrarna sitta i grupper och diskutera sociala medier och alkohol/tobak. Det känns som om det var nyttigt och att det blev bra diskussioner runt borden.

Så idag är jag ganska nöjd trots att det varit en lång dag.

/AnnA

#8

Vissa dagar är toppendagar och andra är inte lika bra, idag var en lite sämre dag eftersom jag känt mig frånvarande i tanken och inte varit lika fokuserad som vanligt. Det känns inte som att jag bemött eleverna på det sätt brukar, jag tror att jag missat de små nyanserna i dagens möten med elever. Ni vet de små signalerna som knappt är märkbara, som är så svåra att beskriva vad de är/ hur de märks hos eleverna. De signaler som man får genom att läsa av minspel, kroppsspråk, tonfall och genom att lita på sin egen magkänsla. Jag vet att det låter oprofessionellt att beskriva det på det här sättet, men det är så min upplevelse är. P.g.a. att jag inte varit helt närvarande i tanken har jag missat några elever och inte lyckats fånga upp dem och ge dem den hjälp jag brukar kunna ge utan att de faktiskt vet om att de behöver hjälp. När det sker tycker jag att jag misslyckats. Tyvärr är det dessutom så att jag har lättare att se mina tillkortakommanden och misslyckanden än de tillfällen när jag lyckas.

Det här i kombination med att vara frustrerad över att inte veta hur många elever jag kommer möta på mina KP. Till idag hade jag lagt ner lite mer tid och engagemang inför passet än vanligtvis eftersom innehållet skulle vara poesi och poesi är något som jag tycker är svårt att undervisa om. Bilden här visar delvis vad vi skulle göra:

Tyvärr hade jag bara två intresserade elever på passet, vilket gjorde att min planering föll platt. Tänk om, tänk snabbt! Det blev planering och genomgång av uppgifter med en av eleverna den andra eleven fick tillfälle att redovisa sina kunskaper i stället, eller privatundervisning som han uttryckte det. När det blir så här blir jag arg, besviken och frustrerad något som leder till negativa tankar hos mig. Väldigt nedbrytande och en knäck för mitt självförtroende som lärare. Trots att jag vet att felet inte ligger hos mig utan i organisationen tar jag åt mig och tolkar detta som att jag är dålig som lärare, att jag inte skapar och ger intressant undervisning.

Om jag ändå ska se till vad som varit positivt under dagen... jag måste räkna med att en av skolans mattelärare erbjöd mig plats i mattezonen efter att jag avslöjade att jag kunde hjälpa en elev med hur man räknar ut volymen för ett prisma. Det känns ju kul att jag som språklärare klarar av det, att jag faktiskt kommer ihåg hur man gör och att jag sedan kan förmedla den kunskapen vidare till en elev.

Jag måste också räkna in ögonblicket när en av mina elever kommer och talar om för mig att han inte kan ha jour idag och sedan letar upp en annan elev som kan hoppa in i hans ställe. Att han kommer och pratar med mig lugnt och sansat, inte bara skiter i uppgiften och att han sedan gör det jag ber honom om. Det hade aldrig hänt för ett år sedan. Mina kollegor påstår att det är tack vare mig den utvecklingen skett, jag kan inte hålla med för jag kan inte förklara vad det är jag skulle ha gjort. Det enda jag kan säga att jag gjort är att visa att jag finns, att jag vill lyssna på vad han har att säga och att jag tror på honom. För mig är det inget extra eller speciellt utan det är nog grunden i mitt bemötande av alla elever.

Jag avslutar dagen inlägg med att jag är övertygad om att dagens KP hade blivit kanon!

/AnnA

#7

Även denna dag har varit underbar med vår i luften.

Dagen började med en sovmorgon, vilket är något jag inte är bortskämd med längre. Ända till halv tio fick jag dra mig. Det innebar att jag kunde börja dagen med läsning i lugn och ro. Efter frukosten började tankarna smyga sig på, tankarna på morgondagen och vad den innehåller. Jag vet ju att jag alltid har PH-samtal med 1/3 av mina elever på måndagar och även ett KP. Vi ska också ha ett pass med alla nior som handlar om bedömning i svenska. Vi ska titta på elevexempel och diskutera bedömning utifrån dessa.

Mitt KP har i morgon tema poesi. Poesi är en del inom svenskämnet jag tyckt varit svår att undervisa om, men det blir lite lättare med tiden, nu känner jag mig inte obekväm längre. När jag började tänka kom jag på att jag läste på Twitter om hur Malin Karlsson (@visesiskolan) och började med att leta upp hennes tweet för att få inspiration. 

På eftermiddagen tog jag en löprunda och lät tankarna flyga fritt. Det är så härligt att ut och springa med tankarna som efter en stund flyger runt och processar, många idéer har lyft under löprundor. Träningen blir kanske inte optimerad vid sådana tillfällen men det kanske inte gör så mycket. Resten av eftermiddagen har jag gjort planering och har nu det sista kvar att göra på min instruktion till passet. Testar att göra den i Comic Life. Lite av innehållet: textjämförelse, koppling till bild, vilka känslor förmedlas, vilken effekt har musiken och alltihop hela tiden kopplat till livet självt. Petters Över nu och Kens Själen av en vän är vad jag bjuder på.

I morgon startar även genomförandet av den årliga enkäten. Hur ska jag göra för att genomföra den då? Jag ska ju finnas tillgänglig för frågor om enkätfrågorna men inte se vad de svarar. Jag ska också ha kontroll på att alla verkligen svarar. Min tanke är nog att göra det under morgonsamlingen, hälften av eleverna besvarar enkäten och andra halvan planerar sin vecka och sedan byte.

/AnnA

#6

Idag har varit en dag utan en enda jobbrelaterad tanke. Riktigt skönt att släppa allt och bara vara till 100%. Dagen har spenderats till största delen i sällskap av sonen. En lång promenad längs ån ner till torget för presentshopping till dottern. 

Korv med bröd i torggrillen och mycket samtal och tankar om vatten och solen. 

Dagen kommer avslutas med #melfest2014 i soffan med familjen, lördagsgodis till barnen och ost och vin till föräldrarna.

En bra och avkopplande dag med andra ord.

/AnnA

#3-5

Jahaja det där med ett blogginlägg varje dag gick ju sisådär... Det får bli ett nr 3-5 idag istället.

Hela den här veckan har vi i mitt arbetslag (år7) tema arbetsliv och har vad vi kallar en arbetslivsvecka med eleverna. Det går ut på att elevernas föräldrar har fått meddela oss om de kan ta med sig elever till sina arbeten eller om de har möjlighet att kom hit och berätta om sina yrken. Eleverna har sedan fått önska mellan olika yrken de vill ta del av och vi har satt ihop ett schema utifrån deras önskningar. Min känsla och vad jag hört eleverna prata om säger mig att veckan har varit bra hittills och att de är nöjda.

Arbetsplatsbesöken har bl.a. varit: förskolor, lantbruk, lantmännen (inkl. kundbesök hos grisbonde), domare i tingsrätten, kommunfullmäktige (alla elever) och laboratoriet på reningsverket. Vi har fått lyssna på vad det innebär att vara civilingenjör, ekonomichef, interaktionsdesigner, vad Riksgälden gör och onlinegambling. Även SYV har träffat alla elever och gett dem en första information.

Att genomföra detta har varit en lång process med mycket förberedelser, vi började redan under föräldramötet i höstas med att berätta om att vi skulle genomföra denna vecka. Under utvecklinssamtalen i januari tog vi upp detta till diskussion med alla föräldrar och sedan skickade vi ut mail där de skulle besvara vad de kunde bidra med. Då började det omfattande arbetet att få ihop ett schema som skulle fungera. Jag kan ju avslöja att mycket tid och kraft har gått till detta både förra veckan och denna vecka. Nu när veckan snart är slut känns det rätt skönt att det är över och att vi återgår till "vardagen".

I eftermiddag ska vi strukturera upp hur vi ska genomföra rättningen av niornas nationella prov i svenska, för vi är ju klara med sexornas rättning. Bara diskussion om frågetecken från rättningen som ska rätas ut, sammanställningar och analys kvar att göra. Vi måste också se över hur vi lägger upp svenskundervisningen andra halvan av terminen eftersom en kollega väntar barn. Så ett spännande möte att se fram emot.

/AnnA

#2

Så där ja, nu är arbetsdagen snart slut.

Började med att jag glömde den viktiga beståndsdelen för dagen hemma så jag fick stressa hem och hämta min godispåse och dricka. Om man ska sitta en hel dag och rätta nationella prov behöver man små glädjeämnen som gott tilltugg och en god dricka. Jag och två kollegor har varit friställda idag för att kunna rätta klart alla läsförståelser. Känslan av att vara klar med alla i runda slängar 80 läsförståelser x2 är befriande. All profiler är sammanräknade och resultaten överförda till klasslistor tillsammans med resultaten för den muntliga delen. Nu är det bara alla uppsatser kvar... Jag har en basgrupps att rätta vilket är = 20x2. Till mitt förfogande har jag tre timmar... att ta när det passar.

Jag har även haft förmånen att få vara med under en kollegas föreläsning om rörelse. Vi har nämligen börjat med kollegaobservationer så jag var med och observerade henne. Vi gör det ordentligt med protokoll och allt, jag behöver bara sammanställa protokollet nu och sedan ska vi hitta tid när vi ska prata och diskutera om våra observationer. Jag måste ju erkänna att det inte alls känns lika jobbigt som när rektor eller Areteobservatör var med på mina pass. Detta trots att vi i princip använder oss av samma protokoll. Att vi observerar varandra gör att vi synliggör vår undervisning för varandra, vi lär av varandra och vi skapar meningsfulla diskussioner om innehåll och om HUR? vi bedriver undervisning. När jag haft rektor och utomstående observatör med på mina pass har jag varit ett nervöst vrak innan och under passen. Jag ställer ju så höga krav på mig själv och på mitt arbete. Lider verkligen av "duktig-flicka"-symptom, något som jag nog lidit av hela mitt liv i alla fall så långt tillbaka jag kan minnas. I teorin vet jag att mitt sätt att tänka och se på hur väl jag lyckas är fel, ja t.o.m. helt galet men jag har svårt i det här fallet att omsätta teori i praktik och faktiskt känna att jag lyckas, att jag gör något bra någon gång. Det ironiska i detta är jag ofta pratar med en del av mina elever om att höga krav på sig själv och att tillåta sig att vara nöjd och att allt man gör inte kan vara perfekt, att man lär sig hela tiden. Tänk om eleverna visste... Det är t.o.m. så illa att jag på riktigt misstror andra när de säger att det jag gör är bra och att jag är duktig på det jag gör. Det positiva i det hela är ju att jag är medveten om att det är så här, det vore värre om jag inte var det.

/AnnA

#1

Så efter en del peppande tweets på twitter har jag bestämt mig. Jag gör ett försök! Ett försök att haka på #blogg100. Jag hoppas att någon kan tycka det är intressant att läsa om min vardag, d.v.s. min lärarvardag eftersom denna blogg är min lärarblogg. Min son tycker ju att jag borde skaffa en mammablogg och skriva om "mammasaker". Han såg det i ett barnprogram och tyckte att jag borde starta en också eftersom han tycker att jag skriver ju så mycket...

Jag tycker att måndagar är en av veckans bästa dagar! Mina måndagar består av att hjälpa eleverna att sätta upp mål för veckan, ha personlig handledning med en tredjedel av mina elever, leda ett kommunikationspass i svenska och sedan avslutas dagen med arbetslagsmöte.
     Just den här måndagen var nog kanon på flera sätt:

• Alla elever kom ihåg sin handledning och jag känner att de tyckte det var givande allihop.
• Kommunikationspasset handlade om research, dispositioner och inledningar. För att att utveckla och förbättra skrivandet. Det var ett bra pass för de som var där, tyvärr var det inte så många :(
• Halva arbetslagsmötet handlade om att ha reflekterande samtal kring vad uppdraget som personlig handledare går ut på. Det nyttigaste var nog metoden reflekterande samtal. Nyttig för mig som gärna griper in i samtal, avbryter ibland och ofta bara kör på och kanske inte alltid väntar in...

Jag hade också en elev som hämtade kaffe åt mig för att jag skulle "hinna" läsa hens argumenterande text och ge respons på den. Hen kom tillbaka med detta:

Jag tror nog att vi kan utveckla reflekterande samtal och bli bättre på metoden eftersom det var första gången vi körde den. Vi började med att vi gick laget runt och berättade våra tankar i frågan, ingen fick avbryta eller kommentera endast ställa förtydligande frågor om det behövdes. Sedan tog vi ett varv till då man kan komplettera med mer tankar som väckts eller kommentera och reflektera vidare på vad någon annan sagt. Vi gjorde även ett tredje och ett fjärde varv men varv fyra handlade om vad vi tyckte om metoden. Metoden tvingar ju alla deltagare att prata och alla att lyssna = Bra!

/AnnA

Nytt år, ny termin, nya utmaningar

När jag gick på jullov gjorde jag det med tanken att jag skulle komma tillbaka utvilad och full av energi på det nya året och nya terminen, vilket jag på sätt och vis kan säga att jag gjort. Jag har haft tid att landa och reflektera under lovet, det har inte varit samma höga tempo som det var under terminen. Jag känner mig också energirik och inspirerad inför den här terminen. Jag har nog tyvärr ingen backup att ta till om jag skulle behöva, så jag hoppas av hela mitt hjärta att inget utöver det vanliga sker för då finns risk att jag inte fixar det.

Jag gillar lära mig nytt, sådant som jag känner kan utveckla min undervisning, min relation med eleverna och mig själv. Det är förmodligen därför jag utmanar mig själv att testa nya saker, att göra sådant jag inte känner mig helt bekväm med. Lyckas jag inte första gången brukar jag oftast försöka minst en gång till efter att jag analyserat vad som gjorde att det blev som det blev. Tack vare att jag fungerar på det sättet påbörjade jag två processer i höstas som på ett sätt hänger ihop med varandra men ändå inte. Det första var att jag anmälde mig till det digitala skollyftet, något jag inte ångrar en enda sekund, och det andra jag gjorde var att ansöka om förstelärare, vilket nu är lite läskigt på något sätt.

När jag tänker tillbaka till början av det digitala skollyftet så kommer jag ihåg att jag tände till ordentligt när jag nästan en hel dag satt och lyssnade på alla som pratade under Skolforum. Jag tände inte så mycket att jag vågade gå fram och säga något, inte ens ett litet "Hej, det är jag som är @frulovgren!". Det ångrar jag så här i efterhand och förbannar den otroligt store herr Jante jag har med mig: "inte kan väl jag ha något att bidra med?, ingen vill väl lyssna på vad jag har att komma med?, jag kan ju inget". Då är jag både glad och stolt över att jag ignorerade Jante och sa ja när Sara Mörtsell, en av initiativtagarna till digitala skollyftet, frågade om jag ville delta i en Hangout. Gud så nervös jag var! Från början var jag säker på vad jag ville göra och satte fart, men ju fler dagar som gick desto fler olika områden och projekt upptäckte jag och blev intresserad av. Jag ville göra så mycket, vilket tillsammans med slutet av terminen med allt vad det innebär blev för mycket och allt stannade av. Under lovet har jag sedan funderat fram och tillbaka kring att slutföra. Det jag måste bestämma mig för är vad som jag tycker är good enough för mig just nu. Jag tror ju inte för en sekund att jag kommer sluta med det jag tack vare digitala skollyftet påbörjat: 

- utveckla min digital kompetens

- ta del av vad andra gör och dela med mig av det jag gör

- utveckla skolan, mitt ämne på skolan, min roll som lärare och försöka inspirera mina kollegor

Just dessa tre punkter prickar in mig rätt bra. Jag har alltid gillat och varit intresserad av de digitala möjligheterna och jag har alltid delat med mig och strävat efter utveckling.

Sedan digitala skollyftet började har jag börjat bloggat igen (på riktigt är känslan), jag har ökat mitt twitteranvändande från i princip obefintligt till dagligen, jag har testat att börja flippa (fast bara tränat för mig själv), jag har deltagit live i en Hangout (det hade jag aldrig trott i början), jag har kommenterat i bloggar och på Twitter, jag har fått kommentarer och jag har inspirerat några av mina kollegor på skolan.

Det jag kan känna att jag har kvar att göra innan jag kan säga att jag är "klar" med det digitala skollyftet är att genomföra det mini-EdCamp jag föresatte mig att göra i början av kursen. Jag har fått löfte av chefen att få göra det under en APT, men jag vet inte när i tid det blir. När det är gjort kan jag ansöka om min badge, även om jag sa till chefen att den inte var viktig så är den nog viktig för mig ändå. Jag trivs med att ha bevis på att jag gjort något, att jag presterat något. Den blir som ett kvitto. Även om jag kommer fortsätta även efteråt.

Fast så var det ju det där med känslan av att jag inte kan något och kan någon verkligen vilja ta del av vad jag gör. Det är något jag brottas med dagligen och det har faktiskt blivit bättre, det finns stunder när jag känner att jag gjort något bra.

/AnnA