Tar mig tid att skriva ner några reflektioner så här mitt under terminens skälvande sista dagar, timmar. Det är mycket som ska falla på plats nu och allt går inte alltid som man vill. Idag t.ex. skulle jag skriva in bedömningar på elevers arbeten i vårt dokumentationssystem när systemet hängde sig ett flertal gånger vilket ledde till att jag blev förbannad och åkte hem. Väl här hemma har jag inte haft ork att öppna upp väskan och sätta mig utan har i stället planerat inför vår temadag vi ska ha om en vecka. Jag har gjort schema för hela skolan, jag har letat efter filmklipp från nobelpristagares verk och letat efter någon bra app till android för att göra podcast utan att hitta någon. Nu står väskan ute i hallen och blänger på mig och ger mig dåligt samvete.
Som om det inte är nog med planering av temadag, sista bedömningarna, dokumentation och betygsättning så har jag även sökt tjänst som förstelärare igen. Jag tror att jag skulle passa bra som förstelärare på många sätt men också inte. Det positiva i detta är ju att jag gått vidare i första delen av urvalsprocessen, d.v.s. jag har en chef som sagt ja och rekommenderar mig vidare i den enkät han har fått svara på om mig. Idag genomförde jag en elevenkät med en av mina undervisningsgrupper och fick direkt resultaten av den, 93% hade svarat positivt på frågorna. Jag jobbar nu på att faktiskt känna mig nöjd över detta, något jag har lite svårt med. Chefen frågade vad jag skulle känna mig nöjd över... Svaret blir nog 100%, kanske att 95-96% skulle vara ok. Det som händer härefter är att jag får vänta på besked om jag efter denna enkät går vidare i urvalsprocessen eller inte. Jobbigt att gå och vänta. Under vissa stunder känner jag att det vore skönt om jag inte gick vidare eftersom jag då slipper nästa fas som innehåller sådant jag tycker är jobbigt, besök under mina pass och titta på hur jag gör när jag undervisar.
/ AnnA
måndag 9 december 2013
fredag 6 december 2013
Bevis och bekräftelse
Nu mot slutet på terminen märker man stressen och hetsen hos många elever, hur ska jag hinna?, vad händer om jag inte hinner? hjälp jag kommer inte nå mina mål! Betygen är ett sorts bevis på att de lyckats, att de nått sina mål. En del kommer att överträffa sina mål och andra kommer inte nå sina mål. Jag befinner mig mitt i detta, känslan är att alla sliter och drar i mig från alla möjliga håll.
- Anna, kan jag få visa?
- Anna, kan du läsa och ge respons?
- Anna, kan du bedöma min text?
- Anna, kan du hjälpa mig med SO:n?
- Anna,...
Och detta är bara elevröster till dessa röster kommer nästan lika många lärarröster.
Det här gör att jag känner mig stressad, så mycket att det blir svårare och svårare att få ro att faktiskt läsa alla texter som ska bedömas, att ge respons. Det blir svårt att komma ner i varv för tankarna om eleverna snurrar runt runt och jag kan komma på när jag lagt att det är någon jag inte får glömma bort i morgon, någon jag måste hjälpa så att hen kan få lyckas.
Jag är ju tyvärr likadan som mina elever. Jag vill också ha bekräftelse på att det jag gör är bra men för mig är det svårt att ta in och tro på när någon säger att det jag gör är bra eftersom jag har höga krav på mig själv och alltid anser att jag hade kunnat lyckats bättre. Det är väldigt sällan jag stannar i känslan av att vara nöjd. Därför är Digitala skollyftet så fantastiskt för mig. Jag blir löjligt lycklig över en kommentar, ofta även förvånad. Kan någon annan som inte känner mig faktiskt tycka att det jag skriver om låter ens vettigt? Jag fick frågan från chefen om det var viktigt för mig att "badgen" och jag svarade att det inte var därför jag deltog i Digitala skollyftet. Självklart är badgen viktig för mig som är en "bekräftelseaddict", den blir ju ett synligt bevis på att jag lyckats, att jag lärt mig något. För det är väl så att om jag inte har ett bevis på att jag lärt mig något så besitter jag inte kunskaperna? Det är ju läskigt att mina kollegor och min chef tycker att jag har tillräckliga kunskaper för att vara IT-ansvarig på skolan. Jag har ju inga bevis på dessa kunskaper... förstår de inte det.
Du som nu funderar över vilken badge jag pratar om kan gå in här och läsa mer om Digitala skollyftets badge och kanske också bli nyfiken att själv haka på.
Mitt i all denna stress som uppstår vid terminens slut och betygsättning upplever jag också stress över att jag inte riktigt hittat någon/ några att samarbeta med inom det utvidgade kollegiet så att jag kan ansöka om badgen. Jag har ju lyckats få kollegor på skolan som vill samarbeta utifrån mina mål med Digitala skollyftet vilket innebär skolutveckling för oss här på skolan och det är ju toppen, men det är ju det där med BEVIS och BEKRÄFTELSE...
/AnnA
- Anna, kan jag få visa?
- Anna, kan du läsa och ge respons?
- Anna, kan du bedöma min text?
- Anna, kan du hjälpa mig med SO:n?
- Anna,...
Och detta är bara elevröster till dessa röster kommer nästan lika många lärarröster.
Det här gör att jag känner mig stressad, så mycket att det blir svårare och svårare att få ro att faktiskt läsa alla texter som ska bedömas, att ge respons. Det blir svårt att komma ner i varv för tankarna om eleverna snurrar runt runt och jag kan komma på när jag lagt att det är någon jag inte får glömma bort i morgon, någon jag måste hjälpa så att hen kan få lyckas.
Jag är ju tyvärr likadan som mina elever. Jag vill också ha bekräftelse på att det jag gör är bra men för mig är det svårt att ta in och tro på när någon säger att det jag gör är bra eftersom jag har höga krav på mig själv och alltid anser att jag hade kunnat lyckats bättre. Det är väldigt sällan jag stannar i känslan av att vara nöjd. Därför är Digitala skollyftet så fantastiskt för mig. Jag blir löjligt lycklig över en kommentar, ofta även förvånad. Kan någon annan som inte känner mig faktiskt tycka att det jag skriver om låter ens vettigt? Jag fick frågan från chefen om det var viktigt för mig att "badgen" och jag svarade att det inte var därför jag deltog i Digitala skollyftet. Självklart är badgen viktig för mig som är en "bekräftelseaddict", den blir ju ett synligt bevis på att jag lyckats, att jag lärt mig något. För det är väl så att om jag inte har ett bevis på att jag lärt mig något så besitter jag inte kunskaperna? Det är ju läskigt att mina kollegor och min chef tycker att jag har tillräckliga kunskaper för att vara IT-ansvarig på skolan. Jag har ju inga bevis på dessa kunskaper... förstår de inte det.
Du som nu funderar över vilken badge jag pratar om kan gå in här och läsa mer om Digitala skollyftets badge och kanske också bli nyfiken att själv haka på.
Mitt i all denna stress som uppstår vid terminens slut och betygsättning upplever jag också stress över att jag inte riktigt hittat någon/ några att samarbeta med inom det utvidgade kollegiet så att jag kan ansöka om badgen. Jag har ju lyckats få kollegor på skolan som vill samarbeta utifrån mina mål med Digitala skollyftet vilket innebär skolutveckling för oss här på skolan och det är ju toppen, men det är ju det där med BEVIS och BEKRÄFTELSE...
/AnnA
torsdag 5 december 2013
Välkommen tillbaka
Idag var första dagen för mig den här veckan. Allt på grund av "herr Calici", först drabbades lilleman och sedan jag. Vanligtvis brukar jag bara bli lite illamående men inte denna gång jag har därför glömt hur trött man blir, hur all energi som har kvar (vilket kanske inte är något i överflöd så här i slutet av terminen) i kroppen liksom rinner ur och försvinner. Igår var jag hemma för att säkerställa att det gått minst 24 timmar för att inte sprida smitta vidare. Jag hade tänkt läsa lite mail och kanske några inlämnade noveller, men det gick inte. Jag somnade hela tiden och sov i princip hela dagen. Då kan man ju tänja sig att jag var utvilad idag - icke. Fortfarande trött och helt urlakad i kroppen men lyckades ändå klara en dag på jobbet.
Fantastiskt välkomnande att få när man varit nere i sjukhelvetet. Även fast jag själv har svårt att se att alla ord passar in på mig. Min plan är att sätta upp denna på min positiva vägg. Det är väggen vid mitt skrivbord där jag sätter upp alla saker jag får som visar vad jag kan, vad jag är bra på och som visar andras uppskattning. Jag tänker att jag ser ju den väggen minst tre gånger varje dag och om jag får se allt positivt tillräckligt ofta så kanske jag kan börja tro på det också.
Dagen började kanonbra med att jag fick min "lucka" i vår personalkalender. Nämligen min wordle av vad mina kollegor skrivit om mig...
Detta lilla hjärta gjorde min dag mycket lättare!
Tack mina kollegor!
/AnnA
söndag 1 december 2013
Utveckling pågår?
I fredags hade den lokala IT-avdelningen (d.v.s. jag och chefen) möte. Vi skulle gå igenom IT-planen och se vad som var genomfört och vad som är kvar och kanske lägga till lite nya uppgifter. Flera saker var gjorda och andra pågående, vilket kändes bra. Nu några dagar efter mötet är ytterligare något gjort och även några av de nya uppgifterna i IT-planen är gjorda.
Under mötet fick jag frågan om vad det digitala skollyftet är för något och vad det är jag gör inom det och vad jag får ut av det. Jag känner att digitala skollyftet är något som stärker mig som lärare främst men även lite i min roll som IT-ansvarig. Jag berättade om vad jag gjort, att jag visat och delat med mig till kollegor på skolan som visat intresse. Den input och de tankar jag får ger ringar på vattnet, jag sprider det vidare. När jag började prata om att jag skulle vilja en APT för att göra en av mina uppgifter var det helt ok. Jag berättade om min tanke att flippa APT och att det sedan blir någon form av ws säger han men jag tänker knytkonferens. Jag vill testa att flippa en APT av flera anledningar, dels för att jag tänker mig att jag kan få konstruktiv kritik av kollegor på ett annat sätt än från elever och dels för att jag vill att de ska få testa på ett verktyg utifrån elevperspektivet. Jag har några kollegor som är nyfikna på att flippa och som vill testa själva så då kan det vara ett sätt att starta dem. Vi pratade om vad det skulle kunna innehålla och kom fram till att göra en kombination på något sätt. En kombination av:
Min uppgift att försöka baka ihop detta till något genomförbart. Tips och råd mottages tacksamt!
Jag fick också i uppdrag att skapa en Facebooksida för skolan, vilket jag gjort: www.facebook.com/kunskapsskolanenkoping Titta gärna in och besök oss, det finns nu i skrivande stund inga inlägg men det kommer inom kort. När jag sedan skulle lägga dit chefen som administratör kan jag inte göra det utan att vara vän med honom även fast det står att man ska kunna lägga till någon som gillat sidan som administratör går inte det. Så nu har jag skickat en vänförfrågan till min chef på gott och ont. Inte för att jag tror att det är någon fara i det, är ju vän med min f.d. chef.
När vi diskuterade det här med att jag skulle leda en APT och att vi ska auskultera hos varandra märkte chefen att mitt sätt ändrades (jag kan tänka mig att jag blev tystare och mer fåordig) vilket ledde oss in på att jag tycker det är toppen och mycket lärorikt med auskultationer men att det är superjobbigt att någon är med mig, ser mig, bedömer mig och att det är lika jobbigt att prata inför folk... det blir liksom samma sak där fast flera på samma gång. Det ironiska i detta är ju att det här är en del i min undervisning, jag tränar och hjälper mina elever att klara av detta som jag själv tycker är så svårt och jobbigt. Som chefen sa "vad är det värsta som kan hända?"
Jag tror att jag gillar att utmana mig själv eftersom jag gör det nästan konstant. Jag vill hitta nya former och vägar i min undervisning. Det är som en rörelse för mig, jag står aldrig still och gör samma sak om och om igen. Jag gillar att prova nya saker, nya grepp när jag undervisar. Jag tycker det är intressant att lära mig nya saker och hoppa på projekt för att göra det. Jag känner att det är utvecklande oavsett om det är en bra eller dålig idé jag får för mig att testa. Det senaste jag hoppat på, Digiskol är helt klart en av de bästa idéerna jag haft. Genom Digiskol utvecklas jag både digitalt och personligt. Mycket tack vare den otroliga respons jag upplever att jag får. Vilken genomslagskraft! Det är fantastiskt men också lite skrämmande.
Under mötet fick jag frågan om vad det digitala skollyftet är för något och vad det är jag gör inom det och vad jag får ut av det. Jag känner att digitala skollyftet är något som stärker mig som lärare främst men även lite i min roll som IT-ansvarig. Jag berättade om vad jag gjort, att jag visat och delat med mig till kollegor på skolan som visat intresse. Den input och de tankar jag får ger ringar på vattnet, jag sprider det vidare. När jag började prata om att jag skulle vilja en APT för att göra en av mina uppgifter var det helt ok. Jag berättade om min tanke att flippa APT och att det sedan blir någon form av ws säger han men jag tänker knytkonferens. Jag vill testa att flippa en APT av flera anledningar, dels för att jag tänker mig att jag kan få konstruktiv kritik av kollegor på ett annat sätt än från elever och dels för att jag vill att de ska få testa på ett verktyg utifrån elevperspektivet. Jag har några kollegor som är nyfikna på att flippa och som vill testa själva så då kan det vara ett sätt att starta dem. Vi pratade om vad det skulle kunna innehålla och kom fram till att göra en kombination på något sätt. En kombination av:
- Hur använder vi och utnyttjar vi våra verktyg som har?, GAFE t.ex.
- Koppla ihop med undervisningens innehåll/ didaktik
- Auskultationer
- Formativ bedömning, Dylan Wiliams
Min uppgift att försöka baka ihop detta till något genomförbart. Tips och råd mottages tacksamt!
Jag fick också i uppdrag att skapa en Facebooksida för skolan, vilket jag gjort: www.facebook.com/kunskapsskolanenkoping Titta gärna in och besök oss, det finns nu i skrivande stund inga inlägg men det kommer inom kort. När jag sedan skulle lägga dit chefen som administratör kan jag inte göra det utan att vara vän med honom även fast det står att man ska kunna lägga till någon som gillat sidan som administratör går inte det. Så nu har jag skickat en vänförfrågan till min chef på gott och ont. Inte för att jag tror att det är någon fara i det, är ju vän med min f.d. chef.
När vi diskuterade det här med att jag skulle leda en APT och att vi ska auskultera hos varandra märkte chefen att mitt sätt ändrades (jag kan tänka mig att jag blev tystare och mer fåordig) vilket ledde oss in på att jag tycker det är toppen och mycket lärorikt med auskultationer men att det är superjobbigt att någon är med mig, ser mig, bedömer mig och att det är lika jobbigt att prata inför folk... det blir liksom samma sak där fast flera på samma gång. Det ironiska i detta är ju att det här är en del i min undervisning, jag tränar och hjälper mina elever att klara av detta som jag själv tycker är så svårt och jobbigt. Som chefen sa "vad är det värsta som kan hända?"
Jag tror att jag gillar att utmana mig själv eftersom jag gör det nästan konstant. Jag vill hitta nya former och vägar i min undervisning. Det är som en rörelse för mig, jag står aldrig still och gör samma sak om och om igen. Jag gillar att prova nya saker, nya grepp när jag undervisar. Jag tycker det är intressant att lära mig nya saker och hoppa på projekt för att göra det. Jag känner att det är utvecklande oavsett om det är en bra eller dålig idé jag får för mig att testa. Det senaste jag hoppat på, Digiskol är helt klart en av de bästa idéerna jag haft. Genom Digiskol utvecklas jag både digitalt och personligt. Mycket tack vare den otroliga respons jag upplever att jag får. Vilken genomslagskraft! Det är fantastiskt men också lite skrämmande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)