Började med att jag glömde den viktiga beståndsdelen för dagen hemma så jag fick stressa hem och hämta min godispåse och dricka. Om man ska sitta en hel dag och rätta nationella prov behöver man små glädjeämnen som gott tilltugg och en god dricka. Jag och två kollegor har varit friställda idag för att kunna rätta klart alla läsförståelser. Känslan av att vara klar med alla i runda slängar 80 läsförståelser x2 är befriande. All profiler är sammanräknade och resultaten överförda till klasslistor tillsammans med resultaten för den muntliga delen. Nu är det bara alla uppsatser kvar... Jag har en basgrupps att rätta vilket är = 20x2. Till mitt förfogande har jag tre timmar... att ta när det passar.
Jag har även haft förmånen att få vara med under en kollegas föreläsning om rörelse. Vi har nämligen börjat med kollegaobservationer så jag var med och observerade henne. Vi gör det ordentligt med protokoll och allt, jag behöver bara sammanställa protokollet nu och sedan ska vi hitta tid när vi ska prata och diskutera om våra observationer. Jag måste ju erkänna att det inte alls känns lika jobbigt som när rektor eller Areteobservatör var med på mina pass. Detta trots att vi i princip använder oss av samma protokoll. Att vi observerar varandra gör att vi synliggör vår undervisning för varandra, vi lär av varandra och vi skapar meningsfulla diskussioner om innehåll och om HUR? vi bedriver undervisning. När jag haft rektor och utomstående observatör med på mina pass har jag varit ett nervöst vrak innan och under passen. Jag ställer ju så höga krav på mig själv och på mitt arbete. Lider verkligen av "duktig-flicka"-symptom, något som jag nog lidit av hela mitt liv i alla fall så långt tillbaka jag kan minnas. I teorin vet jag att mitt sätt att tänka och se på hur väl jag lyckas är fel, ja t.o.m. helt galet men jag har svårt i det här fallet att omsätta teori i praktik och faktiskt känna att jag lyckas, att jag gör något bra någon gång. Det ironiska i detta är jag ofta pratar med en del av mina elever om att höga krav på sig själv och att tillåta sig att vara nöjd och att allt man gör inte kan vara perfekt, att man lär sig hela tiden. Tänk om eleverna visste... Det är t.o.m. så illa att jag på riktigt misstror andra när de säger att det jag gör är bra och att jag är duktig på det jag gör. Det positiva i det hela är ju att jag är medveten om att det är så här, det vore värre om jag inte var det.
/AnnA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar