söndag 12 januari 2014

Nytt år, ny termin, nya utmaningar

När jag gick på jullov gjorde jag det med tanken att jag skulle komma tillbaka utvilad och full av energi på det nya året och nya terminen, vilket jag på sätt och vis kan säga att jag gjort. Jag har haft tid att landa och reflektera under lovet, det har inte varit samma höga tempo som det var under terminen. Jag känner mig också energirik och inspirerad inför den här terminen. Jag har nog tyvärr ingen backup att ta till om jag skulle behöva, så jag hoppas av hela mitt hjärta att inget utöver det vanliga sker för då finns risk att jag inte fixar det.

Jag gillar lära mig nytt, sådant som jag känner kan utveckla min undervisning, min relation med eleverna och mig själv. Det är förmodligen därför jag utmanar mig själv att testa nya saker, att göra sådant jag inte känner mig helt bekväm med. Lyckas jag inte första gången brukar jag oftast försöka minst en gång till efter att jag analyserat vad som gjorde att det blev som det blev. Tack vare att jag fungerar på det sättet påbörjade jag två processer i höstas som på ett sätt hänger ihop med varandra men ändå inte. Det första var att jag anmälde mig till det digitala skollyftet, något jag inte ångrar en enda sekund, och det andra jag gjorde var att ansöka om förstelärare, vilket nu är lite läskigt på något sätt.

När jag tänker tillbaka till början av det digitala skollyftet så kommer jag ihåg att jag tände till ordentligt när jag nästan en hel dag satt och lyssnade på alla som pratade under Skolforum. Jag tände inte så mycket att jag vågade gå fram och säga något, inte ens ett litet "Hej, det är jag som är @frulovgren!". Det ångrar jag så här i efterhand och förbannar den otroligt store herr Jante jag har med mig: "inte kan väl jag ha något att bidra med?, ingen vill väl lyssna på vad jag har att komma med?, jag kan ju inget". Då är jag både glad och stolt över att jag ignorerade Jante och sa ja när Sara Mörtsell, en av initiativtagarna till digitala skollyftet, frågade om jag ville delta i en Hangout. Gud så nervös jag var! Från början var jag säker på vad jag ville göra och satte fart, men ju fler dagar som gick desto fler olika områden och projekt upptäckte jag och blev intresserad av. Jag ville göra så mycket, vilket tillsammans med slutet av terminen med allt vad det innebär blev för mycket och allt stannade av. Under lovet har jag sedan funderat fram och tillbaka kring att slutföra. Det jag måste bestämma mig för är vad som jag tycker är good enough för mig just nu. Jag tror ju inte för en sekund att jag kommer sluta med det jag tack vare digitala skollyftet påbörjat: 
- utveckla min digital kompetens
- ta del av vad andra gör och dela med mig av det jag gör
- utveckla skolan, mitt ämne på skolan, min roll som lärare och försöka inspirera mina kollegor
Just dessa tre punkter prickar in mig rätt bra. Jag har alltid gillat och varit intresserad av de digitala möjligheterna och jag har alltid delat med mig och strävat efter utveckling.

Sedan digitala skollyftet började har jag börjat bloggat igen (på riktigt är känslan), jag har ökat mitt twitteranvändande från i princip obefintligt till dagligen, jag har testat att börja flippa (fast bara tränat för mig själv), jag har deltagit live i en Hangout (det hade jag aldrig trott i början), jag har kommenterat i bloggar och på Twitter, jag har fått kommentarer och jag har inspirerat några av mina kollegor på skolan.

Det jag kan känna att jag har kvar att göra innan jag kan säga att jag är "klar" med det digitala skollyftet är att genomföra det mini-EdCamp jag föresatte mig att göra i början av kursen. Jag har fått löfte av chefen att få göra det under en APT, men jag vet inte när i tid det blir. När det är gjort kan jag ansöka om min badge, även om jag sa till chefen att den inte var viktig så är den nog viktig för mig ändå. Jag trivs med att ha bevis på att jag gjort något, att jag presterat något. Den blir som ett kvitto. Även om jag kommer fortsätta även efteråt.

Fast så var det ju det där med känslan av att jag inte kan något och kan någon verkligen vilja ta del av vad jag gör. Det är något jag brottas med dagligen och det har faktiskt blivit bättre, det finns stunder när jag känner att jag gjort något bra.

/AnnA