#9

En helt vanlig tisdag.

En vanlig tisdag innebär svenska, lite svenska och lite mer svenska för att avslutas med ännu lite mer svenska. Ja, dagen börjar och slutar som vanligt med samling med min basgrupp. Det är för övrigt den bästa basgruppen man kan ha. De är fantastiska, de är hjälpsamma, de är positiva, de är glada, de är roliga, de är snälla... Jag kan fortsätta länge till i att beskriva hur bra de är, det är dessutom så skönt att få höra kollegor reflektera över detta också att de är sådana. Fick höra det senast idag, det värmer så gott att få höra det. Jag inbillar mig att jag har en del i det beteendet fast jag kan ju också ha haft tur och fått alla de positiva, glada, hjälpsamma ... eleverna placerade i min basgrupp men jag tror inte det.

Min insats i svenska under tisdagar innebär att jag har uppstartsstöd för två elever, idag började vi olika berättartekniker och gick över till att börja diskutera inför att göra en disposition till en berättelse med tema ungdomsliv. Efter uppstarten finns jag i workshop för skolans alla elever fram till lunch. 

Under lunchen hanns ett besök på Apoteket och en mjukglass med. Gott i vårsolen.

Eftermiddag innehöll även den workshop, med en del redovisningar. Några som då visade att de lyssnar på och tar till sig respons när de bearbetar sina uppgifter och visar utveckling. Fick även möjlighet att vara behjälplig i matte igen, det är så kul att testa mina kunskaper och se att jag kan.

Det som inte varit en del av en helt vanlig tisdag är att vi haft föräldramöte. Ett bra föräldramöte med lite information om vad vi gör just nu och lite om vad som händer framöver. Större delen av mötet fick föräldrarna sitta i grupper och diskutera sociala medier och alkohol/tobak. Det känns som om det var nyttigt och att det blev bra diskussioner runt borden.

Så idag är jag ganska nöjd trots att det varit en lång dag.

/AnnA

#8

Vissa dagar är toppendagar och andra är inte lika bra, idag var en lite sämre dag eftersom jag känt mig frånvarande i tanken och inte varit lika fokuserad som vanligt. Det känns inte som att jag bemött eleverna på det sätt brukar, jag tror att jag missat de små nyanserna i dagens möten med elever. Ni vet de små signalerna som knappt är märkbara, som är så svåra att beskriva vad de är/ hur de märks hos eleverna. De signaler som man får genom att läsa av minspel, kroppsspråk, tonfall och genom att lita på sin egen magkänsla. Jag vet att det låter oprofessionellt att beskriva det på det här sättet, men det är så min upplevelse är. P.g.a. att jag inte varit helt närvarande i tanken har jag missat några elever och inte lyckats fånga upp dem och ge dem den hjälp jag brukar kunna ge utan att de faktiskt vet om att de behöver hjälp. När det sker tycker jag att jag misslyckats. Tyvärr är det dessutom så att jag har lättare att se mina tillkortakommanden och misslyckanden än de tillfällen när jag lyckas.

Det här i kombination med att vara frustrerad över att inte veta hur många elever jag kommer möta på mina KP. Till idag hade jag lagt ner lite mer tid och engagemang inför passet än vanligtvis eftersom innehållet skulle vara poesi och poesi är något som jag tycker är svårt att undervisa om. Bilden här visar delvis vad vi skulle göra:

Tyvärr hade jag bara två intresserade elever på passet, vilket gjorde att min planering föll platt. Tänk om, tänk snabbt! Det blev planering och genomgång av uppgifter med en av eleverna den andra eleven fick tillfälle att redovisa sina kunskaper i stället, eller privatundervisning som han uttryckte det. När det blir så här blir jag arg, besviken och frustrerad något som leder till negativa tankar hos mig. Väldigt nedbrytande och en knäck för mitt självförtroende som lärare. Trots att jag vet att felet inte ligger hos mig utan i organisationen tar jag åt mig och tolkar detta som att jag är dålig som lärare, att jag inte skapar och ger intressant undervisning.

Om jag ändå ska se till vad som varit positivt under dagen... jag måste räkna med att en av skolans mattelärare erbjöd mig plats i mattezonen efter att jag avslöjade att jag kunde hjälpa en elev med hur man räknar ut volymen för ett prisma. Det känns ju kul att jag som språklärare klarar av det, att jag faktiskt kommer ihåg hur man gör och att jag sedan kan förmedla den kunskapen vidare till en elev.

Jag måste också räkna in ögonblicket när en av mina elever kommer och talar om för mig att han inte kan ha jour idag och sedan letar upp en annan elev som kan hoppa in i hans ställe. Att han kommer och pratar med mig lugnt och sansat, inte bara skiter i uppgiften och att han sedan gör det jag ber honom om. Det hade aldrig hänt för ett år sedan. Mina kollegor påstår att det är tack vare mig den utvecklingen skett, jag kan inte hålla med för jag kan inte förklara vad det är jag skulle ha gjort. Det enda jag kan säga att jag gjort är att visa att jag finns, att jag vill lyssna på vad han har att säga och att jag tror på honom. För mig är det inget extra eller speciellt utan det är nog grunden i mitt bemötande av alla elever.

Jag avslutar dagen inlägg med att jag är övertygad om att dagens KP hade blivit kanon!

/AnnA

#7

Även denna dag har varit underbar med vår i luften.

Dagen började med en sovmorgon, vilket är något jag inte är bortskämd med längre. Ända till halv tio fick jag dra mig. Det innebar att jag kunde börja dagen med läsning i lugn och ro. Efter frukosten började tankarna smyga sig på, tankarna på morgondagen och vad den innehåller. Jag vet ju att jag alltid har PH-samtal med 1/3 av mina elever på måndagar och även ett KP. Vi ska också ha ett pass med alla nior som handlar om bedömning i svenska. Vi ska titta på elevexempel och diskutera bedömning utifrån dessa.

Mitt KP har i morgon tema poesi. Poesi är en del inom svenskämnet jag tyckt varit svår att undervisa om, men det blir lite lättare med tiden, nu känner jag mig inte obekväm längre. När jag började tänka kom jag på att jag läste på Twitter om hur Malin Karlsson (@visesiskolan) och började med att leta upp hennes tweet för att få inspiration. 

På eftermiddagen tog jag en löprunda och lät tankarna flyga fritt. Det är så härligt att ut och springa med tankarna som efter en stund flyger runt och processar, många idéer har lyft under löprundor. Träningen blir kanske inte optimerad vid sådana tillfällen men det kanske inte gör så mycket. Resten av eftermiddagen har jag gjort planering och har nu det sista kvar att göra på min instruktion till passet. Testar att göra den i Comic Life. Lite av innehållet: textjämförelse, koppling till bild, vilka känslor förmedlas, vilken effekt har musiken och alltihop hela tiden kopplat till livet självt. Petters Över nu och Kens Själen av en vän är vad jag bjuder på.

I morgon startar även genomförandet av den årliga enkäten. Hur ska jag göra för att genomföra den då? Jag ska ju finnas tillgänglig för frågor om enkätfrågorna men inte se vad de svarar. Jag ska också ha kontroll på att alla verkligen svarar. Min tanke är nog att göra det under morgonsamlingen, hälften av eleverna besvarar enkäten och andra halvan planerar sin vecka och sedan byte.

/AnnA

#6

Idag har varit en dag utan en enda jobbrelaterad tanke. Riktigt skönt att släppa allt och bara vara till 100%. Dagen har spenderats till största delen i sällskap av sonen. En lång promenad längs ån ner till torget för presentshopping till dottern. 

Korv med bröd i torggrillen och mycket samtal och tankar om vatten och solen. 

Dagen kommer avslutas med #melfest2014 i soffan med familjen, lördagsgodis till barnen och ost och vin till föräldrarna.

En bra och avkopplande dag med andra ord.

/AnnA

#3-5

Jahaja det där med ett blogginlägg varje dag gick ju sisådär... Det får bli ett nr 3-5 idag istället.

Hela den här veckan har vi i mitt arbetslag (år7) tema arbetsliv och har vad vi kallar en arbetslivsvecka med eleverna. Det går ut på att elevernas föräldrar har fått meddela oss om de kan ta med sig elever till sina arbeten eller om de har möjlighet att kom hit och berätta om sina yrken. Eleverna har sedan fått önska mellan olika yrken de vill ta del av och vi har satt ihop ett schema utifrån deras önskningar. Min känsla och vad jag hört eleverna prata om säger mig att veckan har varit bra hittills och att de är nöjda.

Arbetsplatsbesöken har bl.a. varit: förskolor, lantbruk, lantmännen (inkl. kundbesök hos grisbonde), domare i tingsrätten, kommunfullmäktige (alla elever) och laboratoriet på reningsverket. Vi har fått lyssna på vad det innebär att vara civilingenjör, ekonomichef, interaktionsdesigner, vad Riksgälden gör och onlinegambling. Även SYV har träffat alla elever och gett dem en första information.

Att genomföra detta har varit en lång process med mycket förberedelser, vi började redan under föräldramötet i höstas med att berätta om att vi skulle genomföra denna vecka. Under utvecklinssamtalen i januari tog vi upp detta till diskussion med alla föräldrar och sedan skickade vi ut mail där de skulle besvara vad de kunde bidra med. Då började det omfattande arbetet att få ihop ett schema som skulle fungera. Jag kan ju avslöja att mycket tid och kraft har gått till detta både förra veckan och denna vecka. Nu när veckan snart är slut känns det rätt skönt att det är över och att vi återgår till "vardagen".

I eftermiddag ska vi strukturera upp hur vi ska genomföra rättningen av niornas nationella prov i svenska, för vi är ju klara med sexornas rättning. Bara diskussion om frågetecken från rättningen som ska rätas ut, sammanställningar och analys kvar att göra. Vi måste också se över hur vi lägger upp svenskundervisningen andra halvan av terminen eftersom en kollega väntar barn. Så ett spännande möte att se fram emot.

/AnnA

#2

Så där ja, nu är arbetsdagen snart slut.

Började med att jag glömde den viktiga beståndsdelen för dagen hemma så jag fick stressa hem och hämta min godispåse och dricka. Om man ska sitta en hel dag och rätta nationella prov behöver man små glädjeämnen som gott tilltugg och en god dricka. Jag och två kollegor har varit friställda idag för att kunna rätta klart alla läsförståelser. Känslan av att vara klar med alla i runda slängar 80 läsförståelser x2 är befriande. All profiler är sammanräknade och resultaten överförda till klasslistor tillsammans med resultaten för den muntliga delen. Nu är det bara alla uppsatser kvar... Jag har en basgrupps att rätta vilket är = 20x2. Till mitt förfogande har jag tre timmar... att ta när det passar.

Jag har även haft förmånen att få vara med under en kollegas föreläsning om rörelse. Vi har nämligen börjat med kollegaobservationer så jag var med och observerade henne. Vi gör det ordentligt med protokoll och allt, jag behöver bara sammanställa protokollet nu och sedan ska vi hitta tid när vi ska prata och diskutera om våra observationer. Jag måste ju erkänna att det inte alls känns lika jobbigt som när rektor eller Areteobservatör var med på mina pass. Detta trots att vi i princip använder oss av samma protokoll. Att vi observerar varandra gör att vi synliggör vår undervisning för varandra, vi lär av varandra och vi skapar meningsfulla diskussioner om innehåll och om HUR? vi bedriver undervisning. När jag haft rektor och utomstående observatör med på mina pass har jag varit ett nervöst vrak innan och under passen. Jag ställer ju så höga krav på mig själv och på mitt arbete. Lider verkligen av "duktig-flicka"-symptom, något som jag nog lidit av hela mitt liv i alla fall så långt tillbaka jag kan minnas. I teorin vet jag att mitt sätt att tänka och se på hur väl jag lyckas är fel, ja t.o.m. helt galet men jag har svårt i det här fallet att omsätta teori i praktik och faktiskt känna att jag lyckas, att jag gör något bra någon gång. Det ironiska i detta är jag ofta pratar med en del av mina elever om att höga krav på sig själv och att tillåta sig att vara nöjd och att allt man gör inte kan vara perfekt, att man lär sig hela tiden. Tänk om eleverna visste... Det är t.o.m. så illa att jag på riktigt misstror andra när de säger att det jag gör är bra och att jag är duktig på det jag gör. Det positiva i det hela är ju att jag är medveten om att det är så här, det vore värre om jag inte var det.

/AnnA

#1

Så efter en del peppande tweets på twitter har jag bestämt mig. Jag gör ett försök! Ett försök att haka på #blogg100. Jag hoppas att någon kan tycka det är intressant att läsa om min vardag, d.v.s. min lärarvardag eftersom denna blogg är min lärarblogg. Min son tycker ju att jag borde skaffa en mammablogg och skriva om "mammasaker". Han såg det i ett barnprogram och tyckte att jag borde starta en också eftersom han tycker att jag skriver ju så mycket...

Jag tycker att måndagar är en av veckans bästa dagar! Mina måndagar består av att hjälpa eleverna att sätta upp mål för veckan, ha personlig handledning med en tredjedel av mina elever, leda ett kommunikationspass i svenska och sedan avslutas dagen med arbetslagsmöte.
     Just den här måndagen var nog kanon på flera sätt:

• Alla elever kom ihåg sin handledning och jag känner att de tyckte det var givande allihop.
• Kommunikationspasset handlade om research, dispositioner och inledningar. För att att utveckla och förbättra skrivandet. Det var ett bra pass för de som var där, tyvärr var det inte så många :(
• Halva arbetslagsmötet handlade om att ha reflekterande samtal kring vad uppdraget som personlig handledare går ut på. Det nyttigaste var nog metoden reflekterande samtal. Nyttig för mig som gärna griper in i samtal, avbryter ibland och ofta bara kör på och kanske inte alltid väntar in...

Jag hade också en elev som hämtade kaffe åt mig för att jag skulle "hinna" läsa hens argumenterande text och ge respons på den. Hen kom tillbaka med detta:

Jag tror nog att vi kan utveckla reflekterande samtal och bli bättre på metoden eftersom det var första gången vi körde den. Vi började med att vi gick laget runt och berättade våra tankar i frågan, ingen fick avbryta eller kommentera endast ställa förtydligande frågor om det behövdes. Sedan tog vi ett varv till då man kan komplettera med mer tankar som väckts eller kommentera och reflektera vidare på vad någon annan sagt. Vi gjorde även ett tredje och ett fjärde varv men varv fyra handlade om vad vi tyckte om metoden. Metoden tvingar ju alla deltagare att prata och alla att lyssna = Bra!

/AnnA