#8

Vissa dagar är toppendagar och andra är inte lika bra, idag var en lite sämre dag eftersom jag känt mig frånvarande i tanken och inte varit lika fokuserad som vanligt. Det känns inte som att jag bemött eleverna på det sätt brukar, jag tror att jag missat de små nyanserna i dagens möten med elever. Ni vet de små signalerna som knappt är märkbara, som är så svåra att beskriva vad de är/ hur de märks hos eleverna. De signaler som man får genom att läsa av minspel, kroppsspråk, tonfall och genom att lita på sin egen magkänsla. Jag vet att det låter oprofessionellt att beskriva det på det här sättet, men det är så min upplevelse är. P.g.a. att jag inte varit helt närvarande i tanken har jag missat några elever och inte lyckats fånga upp dem och ge dem den hjälp jag brukar kunna ge utan att de faktiskt vet om att de behöver hjälp. När det sker tycker jag att jag misslyckats. Tyvärr är det dessutom så att jag har lättare att se mina tillkortakommanden och misslyckanden än de tillfällen när jag lyckas.

Det här i kombination med att vara frustrerad över att inte veta hur många elever jag kommer möta på mina KP. Till idag hade jag lagt ner lite mer tid och engagemang inför passet än vanligtvis eftersom innehållet skulle vara poesi och poesi är något som jag tycker är svårt att undervisa om. Bilden här visar delvis vad vi skulle göra:

Tyvärr hade jag bara två intresserade elever på passet, vilket gjorde att min planering föll platt. Tänk om, tänk snabbt! Det blev planering och genomgång av uppgifter med en av eleverna den andra eleven fick tillfälle att redovisa sina kunskaper i stället, eller privatundervisning som han uttryckte det. När det blir så här blir jag arg, besviken och frustrerad något som leder till negativa tankar hos mig. Väldigt nedbrytande och en knäck för mitt självförtroende som lärare. Trots att jag vet att felet inte ligger hos mig utan i organisationen tar jag åt mig och tolkar detta som att jag är dålig som lärare, att jag inte skapar och ger intressant undervisning.

Om jag ändå ska se till vad som varit positivt under dagen... jag måste räkna med att en av skolans mattelärare erbjöd mig plats i mattezonen efter att jag avslöjade att jag kunde hjälpa en elev med hur man räknar ut volymen för ett prisma. Det känns ju kul att jag som språklärare klarar av det, att jag faktiskt kommer ihåg hur man gör och att jag sedan kan förmedla den kunskapen vidare till en elev.

Jag måste också räkna in ögonblicket när en av mina elever kommer och talar om för mig att han inte kan ha jour idag och sedan letar upp en annan elev som kan hoppa in i hans ställe. Att han kommer och pratar med mig lugnt och sansat, inte bara skiter i uppgiften och att han sedan gör det jag ber honom om. Det hade aldrig hänt för ett år sedan. Mina kollegor påstår att det är tack vare mig den utvecklingen skett, jag kan inte hålla med för jag kan inte förklara vad det är jag skulle ha gjort. Det enda jag kan säga att jag gjort är att visa att jag finns, att jag vill lyssna på vad han har att säga och att jag tror på honom. För mig är det inget extra eller speciellt utan det är nog grunden i mitt bemötande av alla elever.

Jag avslutar dagen inlägg med att jag är övertygad om att dagens KP hade blivit kanon!

/AnnA